Allmänt, Familj, Hannah, Övrigt, Personligt, Samhällsfrågor, Tips och länkar

Skolmorden i Trollhättan

Ingen har väl missat det inträffade i Trollhättan? En ung maskerad man tar sig in på en skola och attackerar med ett svärd. Två personer förlorade sina liv. Även gärningsmannen förlorade sitt liv men det kan jag tycka dessvärre blev en enkel utväg för honom. Men samtidigt så hade det nog inte gått att straffa honom. Han trodde så starkt på det han gjorde att han förmodligen fortfarande ansett det vara värt straffet.

Men, denna händelse har nu skapat en kedja av hot mot skolor i mellersta och norra Sverige. Aftonbladet skriver att det rör sig om ett 30-tal skolor som har fått emotta hot under fredagen. Detta gör mig både rädd och vansinnigt förbannad. Ska jag behöva vara rädd för att gå till jobbet? Ska jag behöva vara rädd för att skicka mitt barn till sin förskola? En förskola där personalen kämpar varje dag för att både barn och föräldrar ska känna sig trygga. Ska då någon utomstående förstöra det hårda arbete de lägger ner?
Hur lång tid tar det egentligen innan det kommer till skolorna här?

Dådet igår var ett rasistdåd. Det var alltså en svensk som utförde det och målet var utländska personer. Men hur vet gärningsmannen vilka som är utländska och vilka som är svenska? Hur bedömer han egentligen det? De som utför dessa rasistdåd verkar inte ha förstått att de inte kan gå på utseende. Det var väldigt längesen som nordiska medborgare enbart var blonda och blåögda. Nästa fråga är, finns det olika grader av svensk? Hur graderar man i så fall det? Är det genom hur länge personen bott i Sverige? Är det hur länge personen varit svensk medborgare? Om det är så kan jag ju säga att jag är mer svensk än vad gärningsmannen var. Jag är inte blond, jag är inte blåögd. Men jag har bott i landet i 30 år och varit svensk medborgare precis lika länge. Denna kille var 21. Det innebär att jag varit svensk 9 år längre än honom. Hade detta spelat någon roll om det hade varit jag som mött honom i skolan igår? Nej, det är jag säker på att det inte hade gjort. Han hade tittat på mig och utan att ens ha pratat med mig hade han bestämt mig för att jag tillhörde en av de han kände att han behövde eliminera från jordelivet. Kanske hade det stoppat honom om han vetat hur länge jag bott här och hört att jag pratar lika flytande svenska som han gör. Men hade han tagit sig tiden att ta reda på detta? Svaret är nej!

Jag skrev följande på min facebook:

Hur lång tid tar det innan det når oss här nere? Ska man behöva rusta sig för krig när man går till jobbet på måndag?

En påminnelse till många: Det var en svensk som startade detta! Det är pga en svensk som många är rädda för att skicka sina barn till skolan! Det är en svensk som skapat otrygghet i vårt ”trygga” land!

Jag fick då frågan om jag hade glömt vad som hände i Västerås. Självklart har jag inte glömt. Det är den dagen vi börjar glömma som världen blir riktigt farlig. Den dagen vi glömmer, den dagen kan vi lika gärna ge upp. Jag kommer ihåg det hemska som hände på Ikea i Västerås. Det var ett fruktansvärt dåd och jag hoppas att det aldrig någonsin kommer att upprepas. Men något som verkade vara viktigare än själva dådet i sig var att det var en utländsk person som utförde det. Jag förstår att människan fungerar som så att hon behöver hitta en syndabock. Men att lägga fokus enbart på ursprunget på den som utförde dådet är väldigt snedvridet. Då har man tappat perspektivet på det som är viktigt. Det som är viktigt att komma ihåg i detta fallet är att vi måste hjälpas åt att se till så dessa saker inte händer. Vi måste också komma ihåg att se VAD som drev gärningsmannen. Lägg inte fokus på utseendet, lägg all fokus på handlingen och orsaken bakom.

Nu sitter ni väl och tänker: Ja, men det var utvisningsbeskedet som drev honom.
Ja, ska man gå in väldigt grundligt på det hela så var det säkerligen så. Men man behöver inte gå så djupt. Ordet ni egentligen söker är desperation. Det var en handling i ren desperation. Personen hade fått en besked som vände hela hans värld upp och ner och i hans ögon var hans liv slut. Om vi utgår från att det var desperation som drev honom så kan vi gå in på vad som kan få en människa att bli så desperat att de begår en sån här handling. Det kan vara många saker. I detta fallet var det troligen utvisningsbeskedet, men dådet hade lika gärna kunnat begås av en person som:
*precis fått sparken
*fått veta att partnern vill skiljas/separera
*fått ett dödsbesked
*kanske själv fått besked om att hen snart ska dö
osv.

Det finns många anledningar till att en person känner att de är så desperata. Och hur en person agerar i ett desperat tillfälle beror helt på personens egna styrka. De flesta skulle inte ta till så våldsamma metoder som gärningsmannen på Ikea men han är inte ensam om att göra så här. Det vi måste fokusera på är att dådet utfördes av en desperat person som inte såg någon annan utväg och som i sitt förtvivlade tillstånd på sätt och vis agerar lika själviskt som en självmordsbenägen person, dvs. de tänker bara på sig själva och sitt eget lidande.

Vi måste lära oss att fokusera på sak och inte person. Åtminstone inte person som i utseende eller för den delen kön eftersom detta faktiskt är irrelevant.

Men gårdagens händelse ihop med t.ex. bränderna av asylboenden gör mig rädd för att skicka mitt barn till skolan. Mitt barn är helsvenskt. Hon föddes på CSK och har varit svensk medborgare sen hon föddes. Men hon ser inte svensk ut. Utseendemässigt ser hon ut som barnen som springer här på gården som har ursprung från arabländerna. Och skulle hennes skola råka ut för en liknande rasistattack så tvivlar jag starkt på att gärningsmannen kommer stanna upp och ta reda på hennes ursprung innan han bestämmer sig för att skjuta eller på annat sätt skada (döda?) henne.

Ska verkligen mitt barn behöva lida för att det finns trångsynta och okunniga människor i vårt samhälle? Är detta ok? Är det så vi vill ha det? Om inte så är det dags att börja göra sin proteströst hörd. Det gäller att både höras och synas, inte tystna och gå undan för då får ondskan härja fritt.

En annan sak jag reagerat på idag är att man i en artikel kan läsa följande:

”När Kristianstadsbladet skriver att ”två skollokaler, tre gymnastiksalar, två större idrottshallar och en dagverksamhet i Bromölla kommun kan bli övernattningslokaler för flyktingar”, då ser reaktionerna ut så här på Facebook:

”Över min döda kropp!”

 ”I helvete heller!”

”Är ni helt jävla korkade eller?!?!?! Våra barn då??? Hur ska dom kunna utföra sin gymnastik?!?””

Min motreaktion är då följande:
Folks prioriteringar är väldigt snedvridna. Klart jag vill att mitt barn ska fortsätta ha privilegiet till t.ex idrott men jag vill ännu mer att hon ska lära sig göra allt i sin förmåga för att hjälpa människor i nöd. Om det innebär att avstå idrotten för att ge människor tak över huvudet så tycker jag det är ett väldigt lågt pris att behöva betala. För vad är viktigast egentligen? Att barnen ska få idrotta inomhus (när det faktiskt går lika bra att röra sig utomhus), eller att barn i kanske samma ålder eller ännu yngre får möjlighet till tak över huvudet och värme.

(Länk till artikeln: Kristianstadbladet – Vardagsrasismen ger syre åt bränderna)

2 reaktioner på ”Skolmorden i Trollhättan

  1. – Det var en tillbakadragen kille som blev mobbad av många i klassen.
    Det märktes att det var jobbigt för honom.
    – Såvitt jag vet gjorde inte skolan så mycket åt det./Exp.

    Mobbarna och skolan är medansvariga.

    1. Så bara för att man är mobbad ger det en rätt att ta andra människors liv och dessutom välja offer efter utseende och härkomst? Som mobbad borde man väl ännu mer vara medveten om hur lite utsidan spelar roll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.