Allmänt, Åsikter & diskussioner, Familj, Övrigt, Samhällsfrågor

Barn föds inte elaka

Inget barn föds elakt. Alla barn föds utan förutfattade meningar, utan krav på sina medmänniskor, utan insikt i vad som är rätt eller fel. Det är det sistnämnda vi som vuxna har ansvar för att lära dom. Det är en enormt viktig uppgift vi har vilande på våra axlar och det är ännu viktigare att vi inte slarvar med uppgiften, eller för den delen missbrukar den.

Som jag skrivit tidigare så har människor i allmänhet tagit för vana att döma folk i första hand efter utsidan. Det börjar redan i tidig ålder, t.o.m. ännu tidigare nu än förr enligt mig. Det gäller att ha ”rätt” kläder och skor på sig. Det gäller att redan i tidig ålder smälta in i massan. Skulle någon sticka ut så blir de retade. Kläder och skor är det lätta i det avseendet. Där kan man styra vad man köper och inte köper. Värre är det om man t.ex. skulle behöva glasögon, eller har mörkare skinn, eller kanske sneda ögon. Det är inget man kan påverka. Man kan bara hoppas att de runt omkring en har haft ansvarsfulla vuxna som har lärt dom att varje människa bör dömas efter insida och sina handlingar. Att det spelar ingen roll hur man ser ut, utför man goda handlingar så är man en god människa.

hannahbebis2

Och något som också borde ingå i de ansvarsfulla vuxnas uppgifter borde vara tolerans och förståelse. Dessa två egenskaper kan man som människa komma långt på. Om inte annat så kommer det ge varje enskild människa en enklare tillvaro. Förståelse och tolerans hjälper en att lägga energi på det positiva omkring en istället för att slösa den på negativa tankar och känslor.

Med förståelse och tolerans kan vi säkerligen minska ondskan i världen, det är jag helt säker på. Ingen människa föds som sagt ond, men dessvärre finns det ändå de som utför onda handlingar. I det läget måste vi nog försöka se vad det är som har lett dom till att göra dessa handlingar.
Missförstå mig rätt, jag ursäktar inte överhuvud taget dessa onda gärningar. Jag anser också att de som utför dom borde låsas in och att man sen kastar bort nyckeln. Men någonstans längs vägen hos dessa människor har ju någonting gått fel. Kanske hade deras handlingar undvikits om de hade mött tolerans och förståelse tidigare längs vägen.

Dock pratar jag nog mest om barn när jag anser att man ska ha tolerans och förståelse.
Att inte bara avfärda de stökiga och ”bråkiga” som ”busar”, eller vad som tycks vara modernt nu, diagnosbarn. Man borde vara mer noggrann med att ta reda på vad som orsakar deras bråkiga beteende. Ett barn som slår sina kamrater i skolan har ju fått detta någonstans ifrån. Titta på barnets omgivning, finns det någon/något som lockar till våld. Eller är det så att barnet kanske har svårt att uttrycka sig med sina ord och därför tar till fysisk handling istället. Det är bara två exempel på vad som kan orsaka beteendet. Det jag vill få fram är att man tänker ett steg längre, försöker ha förståelse för barnets handlingar och istället för att avfärda barnet som stökigt/bråkigt ha lite tolerans och istället försöka åstadkomma en förändring genom att ge barnet andra verktyg att arbeta med så att de, nästa gång situationen uppstår, kan använda sig av dessa och lösa sitt problem på ett bättre sätt.

Jag vet att det kan vara svårt, särskilt som förälder när ens egen lilla gullunge kommer hem med bitmärke eller kanske blåmärke för att något annat barn har bitit/nypt i brist på annat sätt att hantera det hela. Men försök ändå. Är det alltid samma barn som utför detta? Och om fallet är så, ställ er då frågan varför. Döm inte barnet utan se till de vuxna runt omkring det. Föräldrar, lärare, rastvakter, fritidspersonal etc. Ett barn som inte vet att det gör fel kan inte heller förändra sitt beteende. Och barn vill helst av allt bara vara till lags och bli sedda. Barn vill bli bekräftade. Det är därför det är så viktigt att fokusera på det positiva. Kanske blir det ännu viktigare att göra det hos ett barn där dess negativa handlingar är fler än dess positiva. Vi måste göra det värt besväret att göra gott.

Något som mer är värt att tänka på är att barn vill ha uppmärksamhet. De vill bli sedda och stå i centrum. Hos barn är detta det viktigaste och de gör allt för att få denna uppmärksamhet. För ett barn är all uppmärksamhet lika oavsett om det är bra eller dålig uppmärksamhet. Ett barn som inte blir sett för sina bra och goda handlingar kommer att börja göra sämre handlingar om de inser att de kommer att få uppmärksamhet för dessa. Så då förstår ni kanske vikten av att fokusera på och belöna det positiva så att barnen aldrig behöver bli desperata nog att ta till negativa handlingar.

ny_15_Barns_signaler_201x160

Och för att ingen ska missförstå mig eller tro att jag är helt naiv. Tyvärr är det nog så att vissa människor inte går att hjälpa. Att det ibland kan bero på sjukdom. Men oftast beror det nog bara på brist på förståelse, tolerans och en rädsla för att ta ansvar.

Inget barn föds ond. Alla barn förtjänar att få känna att någon bryr sig om dom och ser dom. Alla barn förtjänar att ha någon som tror på dom och som plockar fram det bästa i dom. Alla barn förtjänar också att få känna att deras bästa är bra nog.

Alla barn förtjänar att få vara lyckliga och trygga.

20130530_184441.jpg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.