Allmänt, Åsikter & diskussioner, Diabetes, Ego, Framtid, Medmänsklighet, Okategoriserade, Övrigt, Personligt, Samhällsfrågor, Tips och länkar

Den svenska sjukvården – del 2

Efter mycket om och men verkar det som om jag kommer att få lite hjälp till slut av den svenska sjukvården. Jag kontaktade diabetesmottagningen som gjorde väldigt klart för mig att de absolut inte kunde hjälpa mig. Jag var tvungen att vända mig till min vårdcentral. När hon sen hörde att jag blev ganska desperat och ledsen så lugnade hon sig lite.

Då kunde jag förklara exakt vilken hjälp jag (inte) fått av min vårdcentral och diabetessköterskan sa rakt ut att vårdcentralen gjort fel. De skulle hört av sig redan inom en vecka för att justera medicindosen.

Hennes råd till mig var att antingen kontakta nuvarande vårdcentral och kräva att få en tid genast eller byta vårdcentral. Sedan tipsade hon om Trygga Kliniken på C4 shopping.

Trygga kliniken c4, den svenska sjukvården

Sagt och gjort. Jag gick in i mina vårdkontakter och listade om mig. När det hade gått igenom gick jag in på tidsbeställningen och fyllde i mina önskemål. Detta gjorde jag på juldagen. Redan på torsdag förmiddag blev jag uppringd av distriktssköterskan. Jag fick gå igenom allt igen från början över telefon. Sen sa hon att diabetessköterskan bara var där var 14e dag och nästa gång var onsdag 2 januari. Hon var fullbokad men skulle i alla fall höra av sig på telefon till mig.

Nästan prick klockan 8 idag ringde diabetessköterskan. Hon kontrollerade vad jag hade fått för medicin och vilken dos. Hon frågade hur länge jag hade tagit den dosen och sedan sa hon bara rakt ut att jag kunde komma till henne på fredag kl 14. Men jag skulle redan nu öka dosen till 2 tabletter på kvällen.

Tänk så snabbt det kan gå när man väl får hjälp. På fredag har jag möjlighet att fråga henne om huvudvärken jag har orsakas av diabetesen eller om det är något annat som är galet. Den svenska sjukvården kan när den vill

Jag har svårt att tänka mig att det verkligen ska vara så att man har huvudvärk varje dag. Den är inte lika illa varje dag men den går heller aldrig om helt. Och när den är som värst så går den ner över ögonen och så känns det som om halva ansiktet domnar av. Musklerna fungerar fortfarande men det känns ändå avdomnat.

Men på fredag får jag veta lite mer. Kanske kan diabetessköterskan hjälpa mig och kanske behöver jag boka en separat läkartid. Jag hoppas bara att det går att ordna på plats.

Until next time…

Här kan ni läsa tidigare inlägg om min kamp med vårdcentralen:

dela gärna inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.